Helga Edström

Utdrag ur Stiftelsens julbrev 2011:

I skrivande stund är det ett år sedan, på dagen, som jag för allra första gången hörde talas om Lawrencevillestipendiet. Med förfäran insåg jag att deadline för ansökan var redan tio dagar senare, och tvekade om jag över huvud taget skulle försöka söka. En kvarts research om skolan senare började jag fast besluten skissa på min uppsats till Stiftelsen – jag insåg att det här var en möjlighet jag inte på några villkor kunde missa. Och tur var det.

Idag ett år senare har jag upplevt den antagligen mest lärorika hösten i mitt liv. Arbetsbördan är visserligen tyngre än vad jag någonsin stött på hemma, men i många fall otroligt givande. Vare sig det gäller att diskutera med sin klass runt the Harkness Table, få hjälp av de engagerade lärarna, eller att plugga tillsammans med de andra, ofta lika motiverade eleverna, så känner man verkligen engagemanget för kunskap runt hela campusområdet.

Mitt intresse för musik har också tillåtits blomma på Lawrenceville, då jag sjunger i kören och i de två a capella-grupperna, tar gitarrlektioner och har uppträtt på flera musikshower, samt jammar med de andra tjejerna i mitt ”house” så ofta det går. Sen är det förstås otroligt fascinerande som svensk att uppleva den amerikanska kulturen på så nära håll.

Idag känner jag mig tursam som beslöt att skriva den där ansökan för ett år sedan. Men framförallt känner jag tacksamhet mot Sverige-Amerika Stiftelsen och The Lawrenceville School som gav mig möjligheten till alla dessa otroliga upplevelser och erfarenheter, både akademiskt, språkligt och socialt. Jag ser med entusiasm fram emot de resterande två terminerna som Lawrencevillestudent.

Helga Edström

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page