Nina Carlsson

Kingston är en liten universitetsstad där mycket av livet i kretsar kring Queen’s University. Tack vare studenterna är staden till sin storlek sett väldigt dynamisk med flest restauranger och krogar per capita i hela Kanada och  många alternativ för fritidsaktiviteter. Dessutom ligger staden vid den vackra Ontariosjön som  har magiska solnedgångar och fin skridskois under större delen av vintern. Kingston har även  mycket goda kommunikationer till Montreal, Ottawa och Toronto som ligger endast två till tre timmars tågresa bort. Med tanke på Kanadas stora yta kan detta betraktas som unikt och  möjliggör många intressanta resor. De goda tågförbindelserna var  enkla att uppskatta då kollektivtrafiken inte är en hög politisk prioritet som så ofta i Nordamerika.

Reseberättelse: Forskarutbyte vid Queen’s University, Kingston, ON, Kanada 1 december 2021 – 31 maj 2022 

Nina Carlsson, postdoktor i statsvetenskap, Södertörns högskola 

Jag hade tack vare Sverige-Amerikastiftelsens generösa stipendium möjligheten att tillbringa ett halvår vid Centre for the Study of Diversity and Democracy, Department of Political Studies, vid  Queen’s University i Kingston, Ontario, Kanada. Vistelsen sträckte sig över delar av  vinterterminen, hela vårterminen och delar av sommarterminen 2021–22. Eftersom jag är statsvetare och intresserad av frågor som rör nationalism, minoriteter, migration och kolonialism var universitetet och landet utmärkta val för att vidareutvecklas som forskare. Avdelningen jag vistades på har flera välkända professorer som arbetar med frågor kring mångkulturalism, etnicitet, rättvisa, och minoriteter. Dessutom är Kanada ett extremt intressant land  att bo i med tanke på mina forskningsintressen: den franskspråkiga provinsen Quebec, den välkända mångkulturalismpolitiken och den smärtsamma koloniala relationen till urfolken präglar den akademiska diskussionen i hög grad.  

Kingston är en liten universitetsstad där mycket av livet i kretsar kring Queen’s University. Tack vare studenterna är staden till sin storlek sett väldigt dynamisk med flest restauranger och krogar per capita i hela Kanada och  många alternativ för fritidsaktiviteter. Dessutom ligger staden vid den vackra Ontariosjön som  har magiska solnedgångar och fin skridskois under större delen av vintern. Kingston har även  mycket goda kommunikationer till Montreal, Ottawa och Toronto som ligger endast två till tre  timmars tågresa bort. Med tanke på Kanadas stora yta kan detta betraktas som unikt och  möjliggör många intressanta resor. De goda tågförbindelserna var enkla att uppskatta då kollektivtrafiken inte är en hög politisk prioritet som så ofta i Nordamerika. I själva Kingston cyklade få  personer, troligen delvis på grund av den långa vintern och dåligt underhållna trottoarer och cykelbanor. Det mesta är dock på gångavstånd och många har bil, så när man väl lär känna folk kan man få hjälp med transporter till vandringsleder, naturreservat och ställen som ligger utanför centrala Kingston. Bostadssituationen i  

Kingston är som nästan överallt i Kanada svår och priserna rätt höga. Många studenter bor i delade lägenheter. Jag hade flera boenden under min period, och jag bodde både ensam och med andra. Boendesituationen var dock något lättare än vanligt under min vistelse på grund av pandemin och distansundervisningen. 

Eftersom alla evenemang ägde rum digitalt på institutionen och jag arbetade hemifrån under nästan hela vistelsen vet jag tyvärr inte mycket om campuslivet. Jag hade tillgång till ett delat kontor som också fick användas under perioder då pandemin var i en lugnare fas men i princip ingen arbetade på plats. Jag träffade heller aldrig min rumskompis. Dock hörde jag från  doktorander som hunnit påbörja sina studier före pandemin att avdelningen tidigare hade haft fin sammanhållning, hög närvaro och flera sociala aktiviteter. 

Förhoppningsvis återhämtar sig campuslivet efter pandemin. Studenterna återvände till fysisk undervisning under en kortare period på vårterminen vilket märktes i hela staden. Kommande terminer kommer nog att vara rätt annorlunda och innebära betydligt fler fysiska möten och evenemang. Jag skulle rekommendera universitetet till alla som vill studera på ett bra kanadensiskt universitet i en mindre, fin stad med goda resmöjligheter till kanadensiska storstäder och till USA:s östkust. Kanadas tre ”toppuniversitet” ligger alla i storstäder vilket många jag pratade med upplevde som dyrt, komplicerat och att man försvinner ”i massan” vid institutioner som tar in t.ex. 30 doktorander i statsvetenskap varje år jämfört med Queen’s som tar in en handfull. Queen’s verkade av de flesta rangordnas som det fjärde bästa universitetet i Kanada där man också blir sedd som individ och har lättare att få bra kontakt med professorer. Eftersom staden är mindre upplevdes det sociala umgänget också enklare än i storstäder.

Om vistelsen 

Coronapandemin präglade min vistelse från början till slut och fick mig att regelbundet  omvärdera och anpassa mina planer och förväntningar både innan och under vistelsen. Pandemin och Kanadas jämförelsevis hårda coronapolitik innebar att landet strax innan mitt planerade doktorandutbyte gick i lockdown och gränserna stängdes. Så jag fick skjuta upp  vistelsen, disputera och påbörja en postdoc i Sverige innan Kanada hösten 2021 äntligen  öppnade gränserna för min visumkategori. När jag bokade biljetterna var Kingston ”bäst” i  Kanada sett till antal coronafall och i stort sett hela stadens befolkning var vaccinerad. När jag ett  par månader sedan landade hade Kingston flest coronafall per capita i hela Kanada under hela  pandemin pga. den då helt nya omicronvarianten, troligtvis eftersom så få hade haft corona  tidigare. Jag hamnade i mitt livs första lockdown och spenderade både jul och nyår i isolation. Jämfört med Sverige hade de flesta i Kanada en mycket försiktigare inställning till pandemin och  undvek att träffa människor. Adrenalinen som funnits i början av pandemin hade också ersatts  med trötthet efter otaliga lockdowns, vilket möjligen förklarade varför Zoom-evenemangen som  hölls på avdelningen inte hade särskilt många deltagare. Jag märkte även själv att  arbetsproduktiviteten påverkades negativt av isoleringen. Det var främst juniora, mindre  etablerade forskare som gick på evenemangen i hopp om att träffa andra och få ett sammanhang medan den fast anställda personalen hade fullt upp med att orka sköta arbetsuppgifterna i  samband med ännu en omställning till distansundervisning och ny lockdown. Vistelsens första  månader krävde verkligen kreativitet och uthållighet för att skapa kontakter. Som tur var är många i Kanada enligt min observation öppna, hjälpsamma och sociala. Jag lyckades därmed med tiden bygga upp flera olika sociala sammanhang, vilket var otroligt givande, roligt och  lärorikt! När våren kom mot slutet av min vistelse ville många på avdelningen träffas och lära  känna mig. Under vanligare omständigheter tror jag att gästforskare från början blir en självklar och uppskattad del av gemenskapen på Queen’s.

 

Förutom alla intressanta samtal med forskare på Queen’s var mina resor till Montréal, Toronto, Ottawa och Quebec City bland höjdpunkterna under vistelsen. Jag försökte framför allt lära mig  så mycket som möjligt om Kanada som bosättarstat. Urfolkens rättigheter var något som  återkommande talades om på universitetet. Kanada har en förhållandevis stor andel personer  som tillhör urfolk, ca 5%, och gruppen ökar mest av alla minoritetsgrupper i storlek. Att Kanadas bosättarkoloniala nationsbygge inneburit en våldsam marginalisering av urfolken har lett till svåra diskussioner som nu förs. De döda barnen som hittats i massgravar vid katolska kyrkans internatskolor för urfolk når upp till tusentals, vilket lett till protester, djup sorg och krav på upprättelse under senare år. Som del av den svåra försoningsprocessen bytte ett universitet i Toronto under min  vistelse faktiskt namn på grund av grundarens kopplingar till internatskolorna. Urfolkens kulturer är högst levande och många försöker ta tillbaka sina språk. Jag fick möjligheten att lära mig om allt detta i samtal med olika personer, på olika urfolksledda evenemang, genom medier och utställningar.

  

 

Det var också intressant att följa alla samtal om diversity, equity och equality gentemot synliga  minoriteter som kommit väldigt mycket längre än i Sverige. Universitetet samlade data om  (under)representationen av dessa grupper, gjorde specialutlysningar riktade mot Black och  Indigenous studies, på campus syntes regnbågsklistermärken på de flesta kontorsdörrar, alla listade sina pronomen och det var vanligt att börja föredrag med land acknowledgement där det uppmärksammades att evenemanget äger rum på territorier som tillhör, i Kingstons fall, folken Anishinaabe och Haudenosaunee. Samtidigt som dessa handlingar är viktiga kan de också kritiseras för att till viss del ha en symbolisk funktion då högskoleutbildning inte är gratis och t.ex. doktorander och postdocs har väldigt låg lön och dåliga villkor i jämförelse med Sverige vilket främst drabbar marginaliserade grupper. 

Det vetenskapliga arbetet 

I min avhandling undersökte jag hur historiskt närvarande minoriteter inkluderas i utformandet  och implementeringen av integrationspolitik för invandrare. Vanligtvis kräver stater att nyanlända  ska lära sig majoritetsspråket och majoritetens värderingar, men ibland krockar dessa krav med  särskilda rättigheter som är riktade till urfolk eller nationella minoriteter. Under vistelsen i  Kanada fick jag möjligheten att publicera delar av denna forskning och vidareutveckla  avhandlingen till en bokidé. Vidare skrev jag en postdocansökan till Vetenskapsrådet som bygger  på avhandlingens resultat som till min glädje beviljades forskningsmedel i tre år. Som del av min nuvarande postdoc undersöker jag hur extremhögern i Norden förhåller sig till just urfolk och  nationella minoriteter. Jag fick möjligheten att presentera denna forskning på universitetet och  fick därmed värdefulla synpunkter. Förutom arbetet med postdocforskningen,  forskningsansökan och avhandlingstemat hade jag möjligheten att delta i spännande  forskningaktiviteter som ägde rum digitalt. Jag fick chansen att vara kommentator på en  internationell doktorandkonferens som anordnades på Queen’s. Det var väldigt spännande att  läsa unga doktoranders forskningsidéer som gav inblick i vilken ny forskning som genomförs på  engelskspråkiga toppuniversitet som Harvard. Jag fick också möjligheten att delta i en reading  group för politiska filosofer på Queen’s. Politisk teori är en av Queen’s starkare profilområden så  det var fantastiskt att få ta del av diskussionerna och presentationerna där. Jag blev också  tillfrågad att vara kommentator på Honors Colloquium där masterstudenter kort presenterar sina  uppsatser och får några sista kommentarer i en vänlig miljö. Det var mycket spännande att få en  inblick dels i vilka uppsatsämnen som förekommer på avdelningen men även i undervisningen.  Jag presenterade även min forskning på Annual World Convention of the Association for the Study of Nationalities (ASN) som arrangeras av Columbia University och höll ett lanseringsevenemang för ett specialnummer jag varit redaktör för.  

Förutom att jag lärde mig väldigt mycket om universitetsvärlden i Nordamerika, och i synnerhet Kanada, hade jag nog inte förväntat mig att mina engelskkunskaper skulle utvecklas så mycket som de gjorde. Engelska har länge varit mitt arbetsspråk men att vistas i en helt engelskspråkig miljö där i princip alla har engelska som förstaspråk påverkade mina kunskaper över förväntan. Detta är något jag kommer ha stor glädje av i fortsättningen. 

 

Jag fick under vistelsen chansen att träffa flera toppforskare inom mitt fält, inklusive Will Kymlicka, Keith Banting och min akademiska handledare Margaret Moore. Dessutom träffade  jag ett antal andra professorer och mer juniora forskare i både Kingston och Montreal vilket  ledde till att jag fick en fin överblick av forskningen och forskarna verksamma inom mitt fält i Kanada. Jag tror och hoppas på att vi kommer hålla kontakten och att jag kommer att ha stor glädje av kontakterna jag knöt tack vare vistelsen. Trots att pandemin ledde till att jag träffade  färre personer och vissa av dem bara enstaka gånger fick jag också chansen att knyta nära  kontakt med de personer jag faktiskt kunde träffa innan samhället började öppna upp. Förutom  att jag säkrade tre års forskningsfinansiering tack vare vistelsen fick jag även nya perspektiv och  tankar om forskning, den akademiska världen och en nytändning för akademisk mobilitet. Jag  hade tidigare aldrig ens besökt Kanada och är mycket glad över att jag valde att spendera  vistelsen just där – landet passar mina forskningsintressen alldeles utmärkt och jag ser fram emot  kommande samarbeten och besök i landet. Jag vill rikta ett stort tack till Sverige Amerikastiftelsen för denna fantastiska möjlighet! 

Nina Carlsson

Doktorand, statsvetenskap, 2020-2021 – Centre for the Study of Democracy and Diversity at Queen’s University, Kingston, ON, Kanada