Newtons fysiska lagar beskriver allt från en fotbolls rörelse genom luften till månens bana runtjorden. Men Newtons lagar kan inte beskriva universums allra minsta partiklar, till exempel atomer eller elektroner. Dessa partiklar beskrivs i stället av kvantmekanikens lagar, vilka inte följer de principer vi är vana vid i vår dagliga tillvaro.
År 1964 publicerade den framlidne irländaren John Bell en banbrytande artikel. Han beskrev hur två kvantpartiklarkan få sina öden sammanflätade på ett sätt så att om något händer med den ena partikeln, kan det omedelbart förändra den andra. Det häpnadsväckande var att Bell hävdade att partiklarna kunde påverka varandra även om de var separerade av stora avstånd. 2022 års nobelpris tilldelades John Clauser, Alain Aspect och Anton Zeiling, vilka har utfört experiment som har kunnat bevisa att Bells teori från 60-talet var korrekt. Denna viktiga upptäckt har banat väg för olika användningsområden för kvantsammanflätning. De mest kända områdena rör kvantdatorer och kvantkryptering. Själv använder jag kvantsammanflätning inom två forskningsområden: dels när jag skriver algoritmer som kan komma att utföra viktiga uträkningar på framtida kvantdatorer; dels när jag utformar nya teknologier som använder kvantfenomen för att förbättra olika mätverktyg.
Dr David Arvidsson-Shukur erhöll 2018 års Bengt Modéers stipendium för en postdoc-vistelse vid MIT. Idag är David head of quantum algorithms på Hitachilaboratoriet i Cambridge där det byggs en kvantdator baserad på kiselstrukturer. Han är även fellow i fysik och matematik på Girton College och King’s College vid universitet i Cambridge.
Läs mer om nobelpriset i fysik 2022 här: https://www.kva.se/nyheter/nobelpriset-i-fysik-2022/
David Arvidsson-Shukur i samtal med Mikael Strandänger om kvanttelepati på Sverige-Amerika Stiftelsens årsmöte 2018: