Stipendiat 2023-2024: Maria Eggertsen

University of Hawaiʻi at Mānoa

University of Hawaiʻi (UH) at Mānoa, beläget precis i utkanten av Honolulu på huvudön Oʻahu utgör flaggskeppet i ett system av flera olika campus utspridda på Oʻahu och på de andra hawaiianska öarna. Det grundades redan 1907 och har sedan dess växt till att innefatta ett brett spektrum av utbildning- och forskningsämnen, både inom natur och samhällsvetenskap. Inom marinbiologi, som är mitt huvudämne, är UH mycket framstående med några av världens bästa forskare. Huvudcampuset i Mānoa är alltid fullt av liv och rörelse och är skapat som en botanisk trädgård, fantastiskt vackert, grönt och lummigt med träd, buskar och blommor från tropikernas alla hörn. Det vackra campuset gör att besökare och turister brukar strosa runt, och många student och fakultetsbostäder ligger i anslutning till campus så det är aldrig riktigt tomt, även om det kan bli väldigt lugnt på kvällarna. Det rapporterades ibland om någon cykel eller mopedstöld på campus, men jag kände mig alltid trygg där, även under lite senare tider. Laboratorier och utrustning höll alltid högsta standard, men vissa byggnader (inklusive Botaniska Institutionen där jag höll hus) kunde ibland vara rätt nedgångna, något jag kan tänka mig är relativt vanligt på tropiska platser där man inte måste underhålla husen för att få ett vettigt inomhusklimat (till exempel regnade det in på vårt kontor). I utbyte hade vi en fantastisk utsikt från labbfönstren på de gröna, dramatiska bergen som ramar in Mānoa Valley, där regnbågarna spände sina lysande broar över landskapet.

Hur en okänd alg tog mig till University of Hawaiʻi at Mānoa

Min resa som skulle ta mig till ett universitet på en liten bergig ö mitt ute i Stilla Havet börjar med en okänd rödalg. Jag var doktorand i marinekologi vid Stockholms universitet och höll på att skriva ihop min avhandling som bland annat handlade om en invasiv rödalg i Östafrika. Samma alg hade också spritt sig på korallrev på Hawaiʻi och jag hade varit där några år tidigare och studerat den, så nu satt jag och letade litteratur om arten som jag kunde referera till i avhandlingen. Plötsligt dök det upp en populärvetenskaplig artikel bland forskningsartiklarna i databasen som jag nyfiket klickade på; den handlade om en hittills okänd alg, en rödalg, ganska lik den jag arbetade med, som hade upptäckts på en avlägsen atoll i Papahānaumokuākea, USAs största marina reservat, beläget nordväst om de hawaiianska huvudöarna. Den fanns inte tidigare beskriven någonstans, och hade från att aldrig tidigare blivit observerad dykt upp och exploderat i antal och täckte nu de orörda korallreven som en tjock matta där inga koraller eller fiskar ville leva. Algen, varifrån den kommit och hur den kunnat bli så framgångsrik på rev som är i stort sett orörda av människan och miljöförstöring var ett mysterium, men en forskare hade tagit genetiska prover på den och beskrivit den som en helt ny art; Chondria tumulosa. Jag googlade forskaren som artbestämt den, professor Alison Sherwood vid UH, och bestämde mig för att skriva till henne, jag skulle ju ändå disputera snart och visste inte riktigt vad jag skulle göra, även om jag var övertygad om att jag vill fortsätta inom akademin. Hur kan vissa algarter bli så otroligt framgångsrika och destruktiva? Kan vi förutsäga vilka alger som kan utgöra en risk baserat på olika typer av karaktärer? Kanske skulle man kunna använda C. tumulosa som en modellorganism och samtidigt också försöka lura ut var den kommit ifrån? Det och några till frågeställningar utgjorde en ansökan till Vetenskapsrådet för ett anslag till att göra en internationell postdoc med UH som värduniversitet vid Sherwood Algal Biodiversity Laboratory. Vi lyckades inte första gången, men efter ett par år stod jag, min man och vår lilla treåriga dotter på Kastrups flygplats med väskorna packade på väg till Hawaiʻi.

Forskningen

Min forskning fokuserar på att försöka förstå bakomliggande orsaker och mekanismer som kan styra varför vissa arter blir invasiva och skadliga i sina ”nya” ekosystem. Invasiva arter är ett problem världen över, inte bara på Hawaiʻi, och alger utgör en relativt stor del av invasiva arter i kustnära hav. Eftersom Hawaiʻi har stora problem med invasiva arter finns mycket forskning och kunskap att bygga på, vilket jag nu fick göra i samarbete med Alison Sherwood och en av de främsta algekologerna på Hawaiʻi, professor Celia Smith. I jakten på bakomliggande orsaker och karaktärsdrag hos inhemska och invasiva alger sammanställde vi information om i stort sett alla vanligt förekommande algarter på Hawaiʻi, vilket resulterade i en publikation som vi hoppas är användbar även utanför Hawaiʻi. Vad jag verkligen uppskattade under min vistelse var alla konstruktiva diskussioner, speciellt om algekologi som vi hade inom Sherwood och Smith Lab; här fanns oändliga möjligheter att vrida och vända på olika ekologiska koncept och observera hur olika teorier avspeglades ute i naturen tillsammans med personer som var lika engagerade som jag. Allt gick såklart inte som jag tänkt mig, det gör ju sällan det. Jag lyckades aldrig ta mig till Papahānaumokuākea för att göra mina egna fältstudier av C. tumulosa, då National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA), som äger forskningsfartygen och samordnar årliga expeditioner dit hade problem med ett av sina fartyg, vilket gjorde att det blev extremt begränsat med platser på den enda expeditionen dit 2023, men kanske kommer det nya möjligheter i framtiden! Något som gjorde Hawaiʻi lite svårarbetat när man kommer med ett nytt projekt är att den administrativa processen kring vissa tillstånd (för min del handlade det om att arbeta med ”vilda” koraller) kan ta otroligt lång tid, och det är därför att rekommendera att söka sig till en forskargrupp som redan har alla sina tillstånd på plats för vad man planerar att göra. Jag fick därför lägga om mitt arbete på vissa punkter, men något positivt som kom ur detta var att jag fick lära mig mer om det som egentligen är Sherwood Laboratory’s huvudfokus; nämligen att beskriva och bestämma nya algarter från de hawaiianska öarna, speciellt från riktigt djupa vatten Under många av NOAAs djuphavsexpeditioner till rev och öar i hawaiiarkepelagen samlas okända alger in för att sedan hamna i arkivet hos Sherwood Laboratory eller the Bishop Museum i Honolulu som vi också hade samarbeten med. Att sitta och gå igenom foton tagna på mer än hundra meters djup på arter som få människor har sett och ta fram arken där de olika arterna pressats och torkats för att sparas fick mig alltid att känna mig lite som en gammaldags upptäcksresande. Bioinformatiken och DNA-tekniken för att identifiera nya arter och placera dem rätt i komplicerade släktträd var dock allt annat än gammaldags, och även om jag arbetat med molekylära metoder förut lärde jag mig otroligt mycket.

                      En av de saker jag sätter störst värde på från min tid vid UH är det kontaktnät jag fick och de forskare och studenter jag lärde känna där. Vi arbetar fortfarande tillsammans på en del projekt och planerar också nya studier för framtiden.

Livet på Hawaiʻi

Hawaiʻi har lite av allt, beroende på vilken ö man är på. Oʻahu, där jag var baserad har både storstadspuls i Honolulu och massor av utomhusaktiviteter; hiking är jättestort och det finns ett stort urval av hikes (mer eller mindre livsfarliga) i otroliga miljöer. Såklart finns också oändliga möjligheter till att leva strandliv med simning, kanotpaddling och dykning, alla stränder är gratis och Hawaiʻi  är epicentret för surfing. Klimatet är också helt fantastiskt, lagom varmt både på land och i havet! Nackdelen med Hawaiʻi är att levnadskostnaderna är väldigt höga, vilket gör det svårt att bo bekvämt när man är en småbarnsfamilj, är man ensamstående och kan tänka sig att bo i kollektiv kan man klara sig betydligt billigare undan. Även mat är väldigt dyrt, ett resultat av att Hawaiʻi importerar största delen av sina livsmedel från fastlandet. För att få ut så mycket av sin vistelse som möjligt är det också ett plus att ha bil. Som många andra amerikanska samhällen är Hawaiʻi designat för att vara bilburet, och det är mest i Honolulu som det är smidigt att ta sig runt med kollektivtrafik (det går att ta sig runt hela ön med buss, men det tar väldigt lång tid). Något jag inte var så medveten om innan min resa är att det finns en stark hawaiiansk identitet bland ursprungsbefolkningen och många är inte helt nöjda med att tillhöra USA, då mycket orättvisor och diskriminering har utförts av den amerikanska staten, vilken fortfarande bland vissa ses som en ockupationsmakt. Att läsa på om och respektera lokala kulturella seder är därför att rekommendera, och gärna om man kan samarbeta med forskargrupper som tycker den biten är viktig. Jag hade lite tur, och min forskargrupp samarbetade alltid med det kulturella rådet Papahānaumokuakea Native Hawaiian Cultural Working Group när det kom till att namnge alger med formella vetenskapliga namn med en anknytning i den hawaiianska kulturen och språket.

Slutord

Ett stort tack till Sverige-Amerika stiftelsen som bidrog till att detta äventyr blev möjligt! Att få möjligheten att komma som gästforskare till ett annat universitet, knyta nya kontakter och navigera ett nytt akademiskt landskap har fått mig att växa på både ett professionellt och personligt plan. Jag ser tillbaka på min tid på Hawaiʻi med värme, och hoppas på att komma tillbaka en dag. Mahalo nui!