Filippa Flaherty, stipendiat 2025-2026.
Gästdoktorand i sociologi vid Yale University i New Haven, CT, USA.
Forskning om dragkultur med fokus på identitetsarbete hos dragdeltagare i relation till genus, familj och stigmatiseringsprocesser som påverkar kulturen.
Jag anlände till New Haven en varm sommardag i augusti 2025. Redan under min första dag, när jag navigerade bland campus vackra och historiska byggnader, blev jag överväldigad av arkitekturen och de gröna omgivningarna. Jag minns att jag tänkte för mig själv att om jag mot förmodan inte skulle få några vänner här, så kunde jag åtminstone alltid sätta mig i ett av de fantastiska biblioteken och arbeta, miljön i sig skulle vara tillräckligt inspirerande. Vad jag inte visste då var att mina sex månader vid Yale University skulle leda till så många nya akademiska insikter, nätverk och vänskaper. Jag är oändligt tacksam till Sverige-Amerika stiftelsen för det generösa stipendiet som gjorde min vistelse möjlig.
Under min tid vid Yale fick jag möjlighet att arbeta med ledande sociologer och kriminologer, särskilt inom kultursociologi. En av dessa var professor Philip Smith, som var min handledare under vistelsen. Smith är en av de främsta forskarna inom fältet, och jag är mycket tacksam för möjligheten att arbeta nära honom, att få diskutera både hans och min egen forskning, liksom sociologi och kriminologi i stort. Samarbetet med honom bidrog i hög grad till min akademiska utveckling. En annan central person var professor emeritus Jeffrey C. Alexander, en legend och grundare av the Strong Program i Cultural Sociology. Jag fick vid flera tillfällen möjlighet att diskutera min forskning med honom och ställa frågor om hans arbete. Första gången jag träffade honom var ett verkligt “nyp mig i armen”-ögonblick. Under många år har jag använt både Alexanders och Smiths forskning, och att få möta dem personligen och diskutera våra respektive arbeten var en dröm som gick i uppfyllelse.
The Center for Cultural Sociology vid Yale University är en mycket levande forskningsmiljö. Jag deltog aktivt i de veckovisa seminarierna vid sociologiska institutionen och presenterade även min egen forskning. Att få konstruktiv feedback i en sådan miljö har avsevärt förbättrat mitt arbete och fört mitt avhandlingsprojekt flera steg framåt. Under min vistelse deltog jag också i andra forskningsmiljöer. En av dessa, med fokus på kriminologi och marginalisering, leddes av Sterling Professor Elijah Anderson. Anderson lärde mig mycket om etnografi, den forskningsmetod jag själv använder, samt om teori och analys. Jag är djupt tacksam för våra många samtal under hans workshops och för det generösa stöd han gav mig. Under min tid vid Yale blev jag även inbjuden talare vid en av hans workshops, vilket var både en stor ära och en minnesvärd erfarenhet. Jag presenterade också min forskning vid Women’s, Gender and Sexuality Colloquium som inbjuden gästföreläsare.
Utöver det akademiska utbytet tar jag med mig alla fantastiska människor jag mötte under min tid på Yale. Jag har knutit vänskapsband för livet och etablerat nära kontakter med både doktorander och seniora forskare. Jag upplevde också en stor nyfikenhet bland amerikanska doktorander om Europa, och särskilt kring Skandinavien. Många var intresserade av hur akademin fungerar i Sverige och visade en genuin nyfikenhet på möjligheten att i framtiden bedriva forskning här. Samtidigt som jag lärde mig mycket av att vara vid Yale och av alla forskare verksamma där, upplevde jag också att jag själv kunde bidra till forskningsmiljöerna. Jag förde in skandinaviska perspektiv på socialt liv och samhällsfenomen i en tid präglad av förändring och osäkerhet. Jag är övertygad om att detta bidrog till att stärka relationen mellan svensk och amerikansk akademi på ett mellanmänskligt plan. Det är lätt att glömma att system i grunden består av människor, och att det är genom möten mellan individer som förändring sker, steg för steg. Jag var stolt över att få representera svensk och skandinavisk akademi under min vistelse.
Under min tid vid Yale deltog jag även i flera doktorandkurser. Dessa var utan tvekan de bästa kurser jag har tagit under hela min forskarutbildning. Om jag i framtiden får möjlighet att utforma doktorandkurser i Sverige kommer jag att använda dessa som inspiration. Jag anser att den svenska forskarutbildningen, åtminstone inom samhällsvetenskap, har mycket att lära när det gäller kursdesign, struktur och pedagogik. Väl tillbaka i Sverige har jag redan delat med mig av dessa erfarenheter till både doktorandkollegor och seniora forskare vid mitt hemuniversitet, i syfte att inspirera till nya sätt att utveckla kurser anpassade till en svensk kontext.
Även om min tid vid Yale till stor del bestod av hårt arbete och sena kvällar på kontoret eller i något av de många vackra biblioteken, var det inte enbart arbete. Jag fick också möjlighet att uppleva naturen i Connecticut och New England. Jag vandrade flera gånger tillsammans med kollegor i East Rock Park, ett stort naturområde med utsikt över New Haven. Jag reste även till andra delar av Connecticut, som är känt för sin vackra natur och sina idylliska småstäder i klassisk New England-stil. Jag gjorde också en helgvandring längs Appalachian Trail i de närliggande delstaterna Vermont och New Hampshire. Att uppleva naturen där under hösten var magiskt, löven var färgsprakande och landskapet hänförande. Under vintern besökte jag även Maine, som var oerhört vackert i snö. Andra resor gick till Boston och New York, båda ungefär två timmar från New Haven. Boston erbjuder fantastiska historiska miljöer, museer och inte minst möjligheten att äta fantastiska skaldjur som lobster rolls och ostron. New York likaså bör upplevas på grund av dess pulserande storstadsliv, pizza och museum. New Haven i sig är också väl värt att utforska. Yale har flera museer av mycket hög kvalitet, alla dessutom gratis. Särskilt Yale University Art Gallery, med sin imponerande samling av både klassisk och samtida konst, blev en plats jag återkom till flera gånger. Yale Peabody Museum är också väl värt ett besök. Under min tid i New Haven passade jag förstås också på att prova den berömda New Haven-pizzan, som är känd världen över. Särskilt den vita clam-pizzan var fantastisk, något jag fortfarande kan längta efter här hemma i Sverige. Min personliga favorit kommer från Frank Pepe Pizzeria, men även Sally’s Pizza blev en favorit. Dessa låg alla i mitt bostadskvarter, Wooster Square, ett gammalt italienskt område i centrala New Haven. Området består av pittoreska townhouses, italienska bagerier, kaféer och restauranger. Från min lägenhet hade jag cirka femton minuters promenad till campus. Jag rekommenderar verkligen Wooster
Square!
När jag nu ser tillbaka på mina sex månader vid Yale känner jag en djup tacksamhet för all den kunskap, upplevelser och de fina vänskaperna och nätverken jag har fått. Den akademiska och personliga utveckling jag genomgått under denna tid har varit enorm. Jag vill rikta ett varmt tack till Sverige-Amerika Stiftelsen och dess donatorer för det generösa stipendiet som möjliggjorde min vistelse.
Filippa Flaherty, april 2026