I Uppsala är jag doktorand i statsvetenskap, men vid Penn var det den historiska institutionen som tog emot mig då det var där min värd, idéhistorikern Warren Breckman, höll till. Detta passade mig utmärkt då min avhandling (om det breda ägandets politik) ligger i gränslandet mellan politisk teori och idéhistoria. Professor Breckman var en värd i ordets bästa bemärkelse, och jag blev genast inbjuden att under hösten delta i hans graduate seminar i Europeisk 1800-talsidéhistoria.
Läsåret 2023–2024 åkte jag, tack vare generöst bidrag från Sverige-Amerika Stiftelsen, som gästdoktorand till University of Pennsylvania (Penn), som ligger i USA:s vackraste och hemtrevligaste stad, Philadelphia.
Inklämd mellan de två giganterna New York City och Washington DC hamnar Philadelphia möjligtvis ibland i skymundan, men Pennsylvanias huvudstad har, sedan den koloniala tiden, utgjort ett verkligt centrum för politik, kultur och vetenskap. Nästan hundra år efter Philadelphias grundande (av William Penn 1682) antogs exempelvis USA:s självständighetsdeklaration The Declaration of Independence där 1776. Mellan 1790 och 1800 var Philadelphia även USA:s huvudstad, och blev därmed tillfälligt hem för landets förste president och hans kabinett, det vill säga George Washington och flera av hans fellow Founding Fathers, såsom Thomas Jefferson, Alexander Hamilton och John Adams.
Penn, universitetet jag besökte, grundades år 1749 av Benjamin Franklin och dess instiftande blev startskottet för framväxten av en sann vetenskapsstad. Idag huserar Philadelphia över hundra högre utbildningsinstitutioner, däribland Temple University, Drexel University, Haverford College och Villanova University. Kopplingarna mellan Sverige och Philadelphia sträcker sig långt tillbaka. Även om Philadelphia inte direkt var en del av den svenska kolonin New Sweden, som varade mellan 1638 och 1655 och sträckte sig över omkringliggande områden i dagens Delaware, New Jersey och Pennsylvania, finns idag The American-Swedish Historical Museum i Philadelphia. Här finns inte bara intressanta utställningar om våra länders historiska relationer, utan också en dynamisk gemenskap av svensk-amerikaner som arrangerar allt från luciafiranden till semmelfikor.
I Uppsala är jag doktorand i statsvetenskap, men vid Penn var det den historiska institutionen som tog emot mig då det var där min värd, idéhistorikern Warren Breckman, höll till. Detta passade mig utmärkt då min avhandling (om det breda ägandets politik) ligger i gränslandet mellan politisk teori och idéhistoria. Professor Breckman var en värd i ordets bästa bemärkelse, och jag blev genast inbjuden att under hösten delta i hans graduate seminar i Europeisk 1800-talsidéhistoria. Mina onsdagseftermiddagar kom därmed att fyllas med livliga diskussioner med andra doktorander, och djupdykningar i ämnen som spände över allt från romantikens poeter till den franska revolutionen, de unga hegelianerna, marxismen, feminismen, liberalismen, tillkomsten av den ”offentliga sfären” och degenerationsdiskurser i framväxande urbana artonhundratalssamhällen. Dessa sammankomster blev, precis som mitt deltagande i ett graduate seminar i amerikansk pragmatism vid statsvetenskapliga institutionen under våren, djupt stimulerande pauser från mitt annars ihärdiga avhandlingsskrivande, som antingen ägde rum i det storslagna Van Pelt-biblioteket på campus eller med en drömlik utsikt från mitt mysiga hemmakontor.
Då jag skulle tillbringa ett helt läsår i Philadelphia var jag mån om att hitta en bostad jag verkligen skulle trivas i, inte minst då jag ofta och gärna arbetar hemifrån. Den första veckan på plats checkade jag därför in på ett vandrarhem och gick på ett tiotal lägenhetsvisningar. På så sätt hittade jag min absoluta drömbostad i ett gammalt lägenhetshus precis intill Rittenhouse Square, Philadelphias kanske mest romantiska stadsdel. Lägenheten var en liten studio på 13:e våningen med parkettgolv och tre gigantiska fönster som vette västerut. Alltså kunde jag varje kväll njuta av en underbar solnedgång över Philadelphias stadsmiljö. Lägenhetens överkomliga hyra, dess charm och oslagbara läge till trots, blev efterhand lättare att förstå då elektriciteten och vattentillförseln i byggnaden med jämna mellanrum stängdes av, ibland i hela 24 timmar. Detta var kämpigt för en som, som sagt, bodde på 13:e våningen och därför gärna tog hissen. Trots en del svordomar och arga mejl till min hyresvärd stormtrivdes jag dock i min solbadande lilla studio, och det var med stor sorg jag övergav den när det var dags att åka hem.
Utöver att skriva på min avhandling och delta i onsdagsseminarierna fick jag under året möjlighet att delta i flera statsvetenskapliga konferenser runtom i landet. Först ut var konferensen ”100 Years of Critical Theory” vid Harvard University. Jag presenterade inget själv, men åkte ändå dit för att få se vår tids främsta kritiska teoretiker som alla samlades där. Konferensen genererade många spännande diskussioner och jag stiftade bekantskap med ett gäng doktorander som också skulle delta i min nästa konferens, anordnad av The Association for Political Theory i Schenectady, New York. Där presenterade jag min avhandlings andra kapitel och fick många hjälpsamma kommentarer och nya vänner. Under våren åkte jag till Western Political Science Associations årliga konferens i Vancouver, och sedan även till en doktorandkonferens vid University of Chicago där jag fick möjlighet att presentera ett tidigt utkast till min avhandlings tredje kapitel. Vid samtliga konferenser stiftade jag nya bekantskaper med politiska teoretiker som jag ser fram emot att hålla kontakten med i framtiden. Generellt upplevde jag den amerikanska politisk teori-miljön som varierad, öppen och välkomnande. Trots att jag för det mesta åkte till dessa konferenser utan att känna någon sedan tidigare och, dessutom, var en relativt ”ung” och oerfaren doktorand (i bemärkelsen att jag enbart var på mitt tredje år), kände jag mig snabbt omgiven av vänner. Det var minst sagt en rolig tid för mig, både karriärmässigt och socialt. Under året fick jag även möjlighet att göra flera andra resor i landet. När min familj kom och hälsade på åkte vi till New Orleans i Louisiana och under våren åkte jag på musikfestival i Detroit med några kompisar, och sedan även till Nashville. Jag hälsade på vänner i New York ett flertal gånger—och besökte två gånger Amishbefolkningen i Lancaster. Ja, ni hör, fantastiskt var det!
Slutligen kanske jag bör nämna vad jag faktiskt arbetade med medan jag var där. Min avhandling handlar, som sagt, om det breda ägandets politik. Mer specifikt undersöker den hur ”småägaren” har teoretiserats som ett särskilt medborgarideal inom västerländsk politisk idéhistoria. Givet detta forskningsintresse var det utmärkt att forska i USA, eftersom små jordägare särskilt har premierats i den amerikanska politiska tanketraditionen, inte minst hos Thomas Jefferson. Under min tid i USA utforskade jag därför Jeffersons politiska tänkande samt den franska politiska teoretikern Alexis de Tocquevilles intryck av Amerika, som också till stor del präglades av det utbredda småägandets politiska och sociala effekter.
Sammanfattningsvis var det ett alldeles underbart år, fullt av nya insikter och erfarenheter. Jag ser fram emot att få användning av dessa lärdomar i min forskning och hålla kontakten med alla nyvunna vänner. En dag hoppas jag kunna återvända till USA, kanske för en postdoc eller ett annat forskningsutbyte. Jag vill återigen tacka Sverige-Amerika Stiftelsen för att ni möjliggjorde denna roliga och lärorika tid i mitt liv.
