Min forskning handlar om att förstå hur vi människor påverkas av den ökade automatiseringen av personbilar. Jag önskade komma till MIT eftersom de har en pågående datainsamling där privatpersoner får låna olika bilmodeller med avancerade assistanssystem under en månads tid. Min forskning använder den insamlade datan för att undersöka eventuella beteendeförändringar (främst säkerhetskritiska) som kan uppstå till följd av att automation tar över allt mer av köruppgiften.
Jag har, med betydande stöd från Sverige-Amerika Stiftelsen och Stiftelsen Roland Nilssons stipendiefond, genomfört postdoktorala studier vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) i Boston. Att få vara en del av MIT har varit en fantastisk, rolig och utvecklande upplevelse som jag sent kommer att glömma.
Under min tid på MIT har jag varit en del av MIT AgeLab, som tillhör Center for Transportation and Logistics. Labbet ligger i den östra delen av campus, bara ett stenkast från den berömda MIT-domen. Jag har bott i Cambridge, stadsdelen där MIT är beläget, med cirka 20 minuters promenad till jobbet. Från MIT är det mycket enkelt att ta sig in till Boston Downtown – antingen ett stopp med tunnelbanan eller en 20–30 minuters promenad. Boston är en fantastisk stad att bo i, med utmärkta möjligheter till promenader och cykling. Något att vara medveten om är dock att boendekostnaderna i Boston är betydligt högre än i Sverige.
Min forskning handlar om att förstå hur vi människor påverkas av den ökade automatiseringen av personbilar. Jag önskade komma till MIT eftersom de har en pågående datainsamling där privatpersoner får låna olika bilmodeller med avancerade assistanssystem under en månads tid. Min forskning använder den insamlade datan för att undersöka eventuella beteendeförändringar (främst säkerhetskritiska) som kan uppstå till följd av att automation tar över allt mer av köruppgiften. Vi har till exempel visat att förekomsten av aktiviteter som inte är direkt kopplade till köruppgiften, såsom mobiltelefonanvändning, ökar kort efter att förare aktiverar ett så kallat Level 2-system (adaptiv farthållare och filhållningsassistans), jämfört med manuell körning precis innan och efter. Dessutom har vi visat att dessa aktiviteter korrelerar med potentiellt riskfyllda beteenden, som att köra utan händer på ratten i kombination med att inte hålla blicken på vägen.
Under min tid på MIT fick jag också möjlighet att bredda min forskning något och studera interaktionen mellan gångtrafikanter och bilar i korsningssituationer. Syftet med detta arbete var att modellera kommunikationen mellan förare och gångtrafikanter när en gångtrafikant korsar vägen, för att informera autonoma fordons algoritmer om hur de ska bete sig på ett sätt som förväntas av omgivande trafikanter. Jag har också varit en del av ett konsortium (https://avt.mit.edu/) bestående av över trettio partners, inför vilka jag vid flera tillfällen har presenterat min forskning. Det har varit en ynnest att få vara en del av denna grupp, som samlas kring ett gemensamt intresse och mål: att utveckla en datadriven förståelse för hur förare i olika åldrar använder och reagerar på ny avancerad teknik och automation i personbilar.
I det stora hela har mina förväntningar på utbytet uppfyllts. Jag blev väldigt positivt överraskad över hur socialt mitt labb har varit. Redan från första veckan har jag umgåtts mycket med mina kollegor, både på jobbet, genom luncher och fikapauser, men även utanför. Vi har till exempel deltagit i ett så kallat adventure race i Maine (åtta timmar orientering med kajak, cykel och till fots), firat midsommar med dans, kransar och allt som hör därtill, haft spelkvällar och ordnat middagar.
Något som överraskade mig var hur utmanande det kunde vara att anpassa sig till livet som postdoc. Detta beror såklart på många faktorer, såsom vilket labb man arbetar i och ens personlighet. För min del handlade det främst om att snabbt anpassa mig till det höga tempot och att förväntas hantera många projekt samtidigt. Så här i efterhand har detta varit mycket lärorikt, eftersom jag fått vara del av olika faser av forskningsprojekt, samarbeta med många olika personer och arbeta med varierande ämnen. Jag kan absolut rekommendera MIT till svenskar inom samma forskningsområde som är intresserade av att arbeta med naturalistisk kördata – möjligheterna är enorma!
Under min tid här har jag också fått uppleva en stor del av USA genom resor, både i och utanför jobbet. Jag har till exempel varit på Hawaii, vandrat i nationalparker i Utah, bott i en mysig stuga vid en sjö i Maine, sett höstlövens skönhet i New England, varit på US Open i New York, och besökt Washington DC, University of Virginia och IIHS (Virginia), Consumer Reports (Connecticut) samt Magna (Detroit). Bilderna nedan visar några av de upplevelser som USA har att erbjuda.
Sammanfattningsvis så har jag haft en fantastisk tid i Boston. Jag har fått lära mig mycket om den amerikanska kulturen och fått se många nya platser. Dessutom har jag utvecklats som forskare. Jag tar med mig såväl nya forskningsmeriter i form av publicerade tidskriftsartiklar och konferensbidrag men även goda relationer med kollegor på MIT samt alla parter som var del av konsortiet. Jag är innerligt tacksam över den hjälp jag fått av Sverige-Amerika stiftelsen som har gjort detta möjligt.
