Beata Fylkner

I skrivande stund har jag befunnit mig på Lawrenceville i precis två månader. Två månader som å ena sidan känns som en hel livstid, men å andra sidan har gått i ett vips. Efter nästan ett års längtan och funderingar känns det fantastiskt att faktiskt vara här. Alla mina förväntningar har, trots att de var skyhöga till att börja med, överträffats. Säger inte det rätt mycket? Det är otroligt hur mycket möjligheter man ges som elev på Lawrenceville. Vad det än kan tänkas gälla backas vi av engagerad fakultet och otroliga resurser, vilket otvivelaktigt resulterar i ett både utvecklande och uppmuntrande klimat. Lektionerna runt Harkness-bordet där vi i grupper så små som sju ivrigt diskuterar allt från internationell politik och medias roll i samhället, till konstitutionen och litteratur, är inte bara spektakulära i den meningen att tempot är högt och vi tränas till källkritiska och analyserande elever, utan även ytterst medryckande och intressanta. Mångfalden bland de drygt 800 eleverna är imponerande och bidrar ständigt med internationella och nyttiga perspektiv, i klassrummen såväl som matsalen och tv-rummet. Jag bor med en tjej från South Carolina och en tjej från Shanghai, något som till exempel innebär att det allt som oftast spelas musik inte bara på två olika språk, utan tre. Ja, det har varit två minst sagt lärorika månader – både socialt och akademiskt. Just i år bestämde sig skolans dansdirektör för att starta ett eget danskompani. Att jag fått äran att vara del av dess uppstart är något jag är fantastiskt glad över. Bland kostymgarderober och danssalar med spegeltäckta väggar och glaskupoler till tak har vi spenderat många timmar i veckan, och med en numera fullständig repertoar, väntar en mängd med uppträdanden. Det glädjer mig att jag både har kunnat bevara och bygga på tidigare intressen, och finna nya – såsom till exempel Model UN. Vi lever i en liten Lawrenceville-bubbla här, och trots att vi visserligen har både Princeton och New York nära till hands, trivs vi väldigt bra på campus. Det är imponerande hur mycket ambition, kreativitet och skolanda som kan existera inom några murar. Trots att arbetsbördan är tuff, livsstilen intensiv och förväntningarna höga, är det en ynnest att få vakna varje morgon och nästan studsa upp ur sängen. Ingen vecka är den andra lik, och oavsett om kvällen spenderas hejandes på skolans fotbollslag eller pluggandes i biblioteket, genomsyras vardagen här på Lawrenceville av glädje och gemensamhet. Det går inte en dag utan att jag påminns om vilken speciell skola och möjlighet jag får chansen att uppleva. Lawrenceville har varit mitt hem i två månader nu och allt jag kan säga är att det är fantastiskt tur att jag har över ett halvår kvar, för oj vad mycket mer jag har att uppleva och lära mig.

Glad Thanksgiving från New Jersey!

Beata Fylkner

 

Dela...