Georgetown University ligger i Washington DC i USA och är landets äldsta katolska universitet. Det är vackert beläget i stadsdelen Georgetown, känd för sina koloniala radhus och lummiga gator. Universitetet är ett starkt forskningsuniversitet och räknas kontinuerligt som ett av landets främsta. Universitetet erbjuder studier på kandidatnivå inom ett brett antal ämnen men är kanske mest känd för sin skola för internationella relationer – The School of Foreign Service (SFS) – som räknas som världens främsta inom sitt område. Det var på den skolan som jag studerade för en masterexamen i just foreign service.
På mastersnivå erbjuder SFS flera inriktningar inom internationella relationer. En student kan bland annat ta en master i östasienstudier, arabiska studier, euroasiatiska- och ryska studier, eller internationell utveckling. Huvudprogrammet på mastersnivå heter Master of Science in Foreign Service (MSFS) inom vilket man kan välja mellan fyra olika inriktningar: global politik och säkerhet, vetenskap och teknologi, internationell utveckling eller internationell handel. Jag studerade med inriktning global politik och säkerhet.
Den fysiska miljön på universitetet är generellt god. Campuset är beläget utanför stadskärnan vilket ger en viss säkerhet från den kriminalitet och social utsatthet som ofta präglar amerikanska storstäder. Undervisningslokaler, universitetsfakulteter och bostäder för kandidatstudenter är upprättade om vartannat. Campuset är mycket vackert och uppfyller stereotypen för ett klassiskt, amerikanskt universitet. Flera skolbyggnader är upprättade på 1700-talet. Inomhusmiljön är förhållandevis god med flera kaféer och små studiesalar.
Universitetet erbjuder inga bostäder åt mastersstudenter på campus, utan de finns inne i stan där Georgetown University Law School ligger nära Kapitolium. Jag bodde där första året. Det är ett nybyggt hus med god säkerhet. Området som byggnaden ligger i är däremot präglat av kriminalitet, narkotika och social utsatthet. Studenter uppmanas att inte röra sig själva på nattetid. Det är för mig ett mysterium hur det kommer sig att bostäderna ligger så långt ifrån campus och just i det området. Mellan boendet och campus erbjuds däremot gratis busstransporter flera gånger om dagen och under helgerna. I Washington DC finns det lyckligtvis fler bostäder än hyresgäster och inom programmen och på sociala medier finns det goda möjligheter att hitta ett eget boende och eventuella rumskamrater. Efter ett år flyttade jag till en egen lägenhet i Georgetown. Månadshyran för en studio låg på 2,400 dollar, vilket är under snittnivån för en enrumsläget i staden. Det bör nämnas att Washington DC är en av landets dyraste städer med enormt höga levnadskostnader. Medelinkomsten för förvärvsarbetande ligger runt 200,000 dollar om året. Det är tack vare stipendiet från Sverige – Amerika Stiftelsen som det var möjligt att studera och bo i staden.
Min tid på Georgetown University blev inte som jag hade tänkt mig och jag hoppas att denna rapport redogör för min erfarenhet och hur det kom sig att det blev som det blev. Jag skrivet detta för att jag vill att Sverige – Amerika Stiftelsen ska veta hur studiemiljön och studiekvaliteten egentligen ser ut, men också för att framtida svenska studenter ska veta vad det innebär att vara en student på ett universitet i USA.
Varje termin måste man studera fyra kurser på MSFS och under den första terminen måste man studera fyra obligatoriska kurser i statistik, internationell ekonomi, internationella relationer och globalisering. Kursen Globalisering är formellt en kurs för att möta universitetets krav på att ha ett visst antal kurser som präglas av mångfald och kritisk rasteori, eller det som kallas för Diversity, Equity and Inclusion (DEI). Det är ett tankegods som syftar till att lyfta upp och prioritera studenter från traditionellt underrepresenterade grupper och minoriteter, eller prioritera forskning inom ämnen som rör ras, kön, sexualitet eller minoritet. Det är viktigt att Sverige – Amerika Stiftelsen förstår att detta tankemönster är dominerande på amerikanska universitet, i synnerhet på de amerikanska elituniversiteten dit stiftelsen stipendiater ofta söker sig till.
Den åttonde september 2022 dog drottning Elizabeth II i Storbritannien. På mitt programs gruppchatt på WhatsApp var det många som uttryckte sina kondoleanser till de brittiska studenterna. Jag var en av dem eftersom jag vet att hon var (och är) en viktig brittisk symbol. För detta blev jag och flera studenter anklagade för rasism för att vi med vår sorg upplevdes stå bakom en kolonialmakt som förslavat folk i de före detta brittiska kolonierna. Eftersom rasismanklagelser kan leda till att man blir avstängd var det många som bad om ursäkt. Jag gjorde inte det för jag hävdar med emfas att man kan uttrycka sorg till en person vars statschef precis har gått bort.
Under en obligatorisk workshop i mikroaggressioner sa en lärare att om man ser en vit student bli misshandlad av en student tillhörande en minoritet, ska man inte ringa polisen för att polisen är rasister. De tyckte i stället att man skulle filma händelseförloppet och att stötta efter att våldet hade upphört. När jag frågade om man inte ens skulle stoppa en pågående våldtäkt av en student fick jag inget svar, utan de fortsatte med presentationen.
Under kursen Globalisering var det en student som pratade om utvecklingen av kvinnors rättigheter i världen. Under föreläsningen frågade jag hur jag som europé skulle förstå att man i USA dels har en diskussion om definitionen på en kvinna (inom ramen för transdebatten), dels har en diskussion om just kvinnans rättigheter. Vems rättigheter pratar vi om när vi inte har definierat de rättigheterna gäller? För detta blev jag anmäld för transfobi och programledningen uppmanade mig att boka en tid med skolans kurator för att bota transfobin. Jag vägrade. Eftersom kursen Globalisering är en DEI-kurs ville skolan ha en särskilt omfattande kursvärdering som vi ombads skriva på ett gemensamt dokument online. I den skrev jag att kursen framstod som politisk och att jag saknade diskussioner om europeisk och amerikansk historia. Jag skrev att om man strävar efter att bli amerikansk diplomat (som majoriteten av de amerikanska studenterna vill bli) så är det viktigare att kunna sin egen historia än andras, för man måste veta vad man representerar. Samma råd hade jag själv fått från Utrikesdepartementet när jag tjänstgjorde som diplomat.
Detta blev starten på en mardröm. Det jag skrev fick programledningen att publicera ett offentligt uttalande där de tog avstånd från den rasism som de tyckte att jag hade givit uttryck för när jag skrev att det är viktigare för en blivande amerikansk diplomat att kunna sig en egen historia än andras. Studenter slutade att umgås med mig. Studenter på skolan anklagade mig för ideologisk våldtäkt och spirituellt folkmord. Jag blev uthängd på sociala medier. När jag lämnade min dator och min ryggsäck på biblioteket eller i ett läsrum för att gå på toaletten eller köpa en kaffe slängdes min dator och mina tillhörigheter i papperskorgar. Vid två tillfällen blev jag slagen i huvudet av svarta studenter som skrek fucking white guy efter mig. När jag anmälde brotten till skolan och skolans polis sa det krasst att de nog inte kommer få fatt på gärningsmännen och att det inte finns hatbrott mot vita personer. Vid otaliga tillfällen bad jag programledningen att ta tillbaka sitt uttalande om att jag var rasist och be om ursäkt men de vägrade. Eftersom jag arbetat hårt för att komma in på skolan och för att jag var fast besluten om att avsluta mina studier fortsatte jag att gå på lektionerna men jag slutade vara på skolområdet eller att umgås med andra studenter.
I stället tog jag kontakt med andra akademiker som blivit utsatta för samma typ av behandling, och jag kom i kontakt med en rad organisationer som arbetar för yttrandefrihet på campus. Från dessa fick jag enormt stöd och samtal. Flera av landets mest tongivande jurister, kongressledamöter, och professorer hörde av sig till mig och uttryckte stöd och erbjöd att betala advokatkostnader ifall jag ville stämma universitetet. Som partipolitiskt ointresserad svensk sa jag nej till att engagera mig i en rättegång. Jag tror dessutom inte att stämningar är lösningen på alla problem. Med deras stöd och med ett gott läshuvud kunde jag avsluta andra terminen med högsta betyg i alla ämnen.
Den tredje terminen han knappt börja innan Hamas terrordåd mot Israel den 7 oktober. På skolans gruppchatter började studenter skriva om hur palestinierna måste använda mer våld för att befria sig från israelskts förtryck. Flera studenter började också uppmana till våld på judiska studenter. Mina gammelmor- och farföräldrar gömde och anställde hundratals judar under andra världskriget så frågan om judisk rätt till liv ligger varmt om hjärtat. Jag skrev i gruppchatterna att man får ha vilken åsikt man vill men man får inte uppmana till våld eller hota studenter. Jag rapporterade naturligtvis detta till skolan och programledningen, som sa att eftersom hoten uttrycktes på WhatsApp och inte skolans egna forum kunde de inte göra något, trots att de visste vilka studenterna var. För min uppmaning till att inte hota judar fick jag själv ta emot dödshot från studenter. Jag blev uppmanad av lärare att inte gå till skolan och skolans polis gav mig tips om var jag skulle springa och gömma mig ifall jag blev beskjuten på gymmet, i klassrummet, i biblioteket etcetera.
Låt detta sjunka in. Jag kommer till USA som svensk student. Skolans studenter hotar att döda judiska studenter. Jag reagerar och säger nej. För detta får jag dödshot och tvingas stanna hemma medan studenterna som hotar kan fortsätta som vanligt.
Den 7 oktober blev startskottet på andra läsårets mardröm. På skolan skrek elever: ”Vi ska avsluta det Hitler påbörjade”, ”Gasa fler judar” och ”Den slutgiltiga lösningen”. Flera judiska studenter i mitt program hoppade av utbildningen. När jag påpekade problemet och de antisemitiska/nynazistiska budskapen som programmets elever uttryckte sa programdirektören: ”Detta är bara ett problem om du väljer att se ett problem i det”.
Med ett pris på mitt huvud så blev jag totalt avskärmad från skolans sociala liv. Jag deltog inte i något som inte var obligatoriskt. I stället studerade jag och umgicks med mina vänner från kyrkan. Genom dem kom jag i kontakt med amerikanska politiker, opinionsbildare, och före detta studenter som själva överlevt kulturkriget. Mina erfarenheter från Georgetown University gav mig en viss relevans och genom den hittade jag ett nytt sammanhang utanför mina universitetets studier. Nu i efterhand kan jag stundvis känna en viss absurd tacksamhet eftersom jag kom i kontakt med människor som jag annars aldrig hade träffat. De gav mig ett amerikanskt hem och ett amerikanskt syfte som jag annars inte hade fått. Utan detta hade jag blivit en av tusen internationella studenter på skolan. Trots det moraliska förfallet är det denna berättelse jag tar med mig.
Det bör nämnas att Georgetown University SFS och programmet MSFS har få fast anställda lärare. Det är skolans fast anställda lärare och administratörer som är likgiltiga till antisemitism och nynazism på skolan. I stället leds den stora merparten av lektionerna av adjungerade professorer som har ett annat huvudsakligt yrke vid sidan av. Detta är också universitetets stora styrka. Beläget i Washington DC är tillgången till politiker, experter och akademiker inom internationella relationer enorm. Det innebär att det finns ett fantastiskt kursutbud inom i stort sett alla ämnen.
Skolans är fokuserad på praktisk tillämpning och inte teori. Det innebär att kurserna i sig huvudsakligen inte är akademiska i det att de är forskning- eller teoridrivna utan att de fokuserar på praktisk kunskap inom olika ämnen och hur man arbetar med de olika ämnena. MSFS är ett så kallat terminal program, alltså att en examen därifrån inte uppmuntrar till doktorandstudier i internationella relationer. Eftersom skolan främst syftar till att utbilda framtida amerikanska statsanställda är också karriärvägar efter programmet begränsade för internationella studenter. Majoriteten av arbeten efter examen kan bara sökas av amerikanska medborgare så om man har för avsikt eller hopp om att stanna i USA efter examen rekommenderar jag inte att man läser global politik och säkerhet. I stället bör man läsa internationell handel eller ekonomi så att man kan söka arbete på världsbanken eller vid de stora internationella organisationerna.
Oavsett detta går det inte att komma ifrån att skolan erbjuder kurser med internationella experter som man inte får tillgång till någon annanstans. Man kan läsa europeisk handel under ledning av den spanske utrikesministern. Man kan läsa om amerikansk beslutsfattning med den amerikanska kongressens talman. Man kan studera kärnvapenteknologi med kärnfysiker och generaler. Jag själv studerade Israel – Iranrelationer med några av landets främsta experter inom området. Efter första årets trakasserier blev jag mer intresserad av amerikansk politisk teori, och kunde studera det med några av landets mest framstående tänkare. Även om det sociala blev lidande, var skolans akademiska kvalitet högre än vad jag förväntade mig. Nyckeln ligger i att söka kontakt med lärare på skolan för att få tillgång till och exponering mot de makthavare som universitetet är känd för.
Jag förstår att min reserapport innehåller obekväma vittnesmål och skiljer sig från hur de ofta ser ut. Men jag tycker att det är viktigt att Sverige – Amerika Stiftelsen förstår vad det är som försiggår på amerikanska universitet. Georgetown University och de andra elituniversiteten i USA står inför enorma utmaningar där rektorer och administratörer står bakom tanken om inklusivitet och mångfald även om de innefattar antisemitism, progressiv nynazism för alla utom som de som de anser är ansvariga för de sociala orättvisorna; den vita, heterosexuella mannen. Jag känner mig trygg i min moral, jag har arbetat för människans okränkbarhet och lika värde, för meritokrati och sunt förnuft hela livet. Jag kommer att fortsätta med det, oavsett anklagelser och hot. Det är också tack vare dessa hot som jag nu bättre kan förstå vilka utmaningar som västvärlden står inför. Att hoten mot svensk-amerikansk stabilitet inte bara kommer från Ryssland, Iran och Kina, utan också inifrån. Det är den här typen av samhällsvetenskapliga utmaningar som jag bättre vill förstå och på vilka jag vill skissa lösningar i min kommande karriär. Detta hade inte varit möjligt utan mitt stöd från Sverige – Amerika Stiftelsen vid Georgetown University.
