Lena Sommestad

– Året på Berkeley gav mig en helt ny forskningsinriktning för de närmaste tio åren. Den breddades och det fick mig att studera olika välfärdsmodeller.

Det konstaterar Lena Sommestad, professor i ekonomisk historia och socialdemokratisk politiker, som bland annat var miljöminister i början av 2000-talet.

Hon hade våren 1992 disputerat på en avhandling om kvinnorna i mejeriindustrin när hon fick ett stipendium från Sverige-Amerika Stiftelsen för att 1992-1993 göra en post-doc. vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien. Hennes forskningsinriktning hade alltså varit kvinnors arbete i jordbruket.

– Det var ett oerhört betydelsefullt år för mig. Jag kom till USA i en tid med en fantastisk utveckling. Det var då som kvinnoforskningen etablerades, säger hon.

Arbetet vid universitetet och livet i USA gav Lena Sommestad ett nytt perspektiv på sitt forskningsområde.

Amerika och Europa var skilda världar, upptäckte hon. I USA byggde civilsamhället på att kvinnan var hemmafru som bidrog med ett stort frivilligt och oavlönat arbete. I Sverige var regeln att båda jobbade på den öppna arbetsmarknaden med en större jämlikhet som följd.

– Det hade resulterat i två mycket olika välfärdssystem – en amerikansk och en annan, europeisk etik – som jag kom att ägna min forskning åt under det kommande decenniet. Det gjorde också att jag hamnade mitt i den intensiva politiska debatt om civilsamhället som rasade i Sverige på 1990-talet. Och det gav mig en bättre förståelse för den svenska välfärdsmodellen, säger Lena Sommestad.

Det bidrog även till en något ambivalent bild av USA.

– Det är ett vitalt civilsamhälle med ett stort engagemang. Det är plussidan. Men ineffektivitet och beroendet av obetalt kvinnoarbete gör att man inte klarar av ett rimligt socialt åtagande. Jag passerade människor i plastpåsar som sov på gatan på vägen till Berkeley, säger hon.

Amerika har, trots det, fortfarande en stark dragningskraft för henne.

– Jag var våren 1996 på väg tillbaka till Berkeley för Scandinavian Studies på ett Fulbrightstipendium. Men tredje barnet kom i vägen, säger Lena Sommestad.

Stipendieåret gav också en chans att se Sverige utifrån.

– Vårt land var ju i en djup ekonomisk kris då. Och jag kunde betrakta den svenska debatten från ett kaliforniskt perspektiv. Det var ett uppvaknande, säger hon.

Ett inslag i det amerikanska politiska livet som hon gärna skulle ha tagit med sig hem är forskningens och vetenskapens roll.

– USA är bättre på att dra nytta av akademiker. Där det naturligt att gå mellan forskning/vetenskap och politik. Här i Sverige finns inte samma intresse hos politikerna. Man är mer misstänkliggjord som forskare.

Samtidigt finns det även på det området en amerikansk paradox. Akademikerna hörs. Men i det snåriga och ofta känsloladdade politiska systemet har de svårt att få genomslag för sina idéer.

– Det borde vara lättare i Sverige att bygga en brygga mellan vetenskap och politik med vår starka inriktning på sakfrågor, menar Lena Sommestad.

Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on LinkedInEmail this to someonePrint this page