Det som startade som en specifik skulptural studie i kalk expanderade även till en serie av besläktade verk som på olika sätt reflekterar skal och andra typer av material som också fungerar som en sköld eller behållare. Jag jobbade utifrån min ateljé på 125:e gatan samt i skolans olika verkstäder med metall, trä, keramik och grafik. Arbetet kulminerade till min examensutställning med titeln Echo else som hänvisade just till de oändliga resonanserna mellan material och form i mina verk. Den platsspecifika installationen Echo else var också ett sätt att anknyta till de landskap som jag har arbetat utifrån, en reflektion av kökkenmöddingar av Lenape och New Yorks nästan utplånade ostronhabitat. Min rev liknande installation var avsiktligt placerad i ett hörn av The Lenfest Center for The Arts med utsikt av Hudsonfloden – Jag ville att mitt arbete skulle fungera som en påminnelse om att Manhattan är en ö i Atlanten och att denna stad är del av ett kustekosystem.
Jag är nyligen examinerad från min Masterutbildning i fri konst vid Columbia School of The Arts i New York. Min intention till att utföra konststudier vid en forskningsanstalt som Columbia University var möjligheten att kunna blanda min konstnärliga praktik med att ta klasser inom eko-kritiskt tänkande och antropologi. Under utbildningens lopp började jag genom dessa nya perspektiv rannsaka mitt eget arbete utifrån frågeställningar som vad för livscykler materialen jag jobbar med har?, hur kan jag samarbeta med materia och ge plats för materialets agens? Jag finner även att dessa frågor, i ett större sammanhang, är en viktig del av dagens miljöpolitik. När vi ser till material på ett mer förkroppsligat sätt och tar hänsyn till dess livscykler börjar vi även hantera materialet annorlunda. Vår klimatkris har sin grund i ett mekaniskt tänkande där vi har sett till material likt resurser som tjänar mänskligheten.
Under mina två år på Columbia arbetade jag med ett skulptur och konstnärligt forskningsprojekt kring materialet kalk. Den tillsynes statiska kalkstenen består av kalciumfragment (skal och skelett) från marina organismer. Kalksten är en kompression av havsbäddar från uråldriga hav. Kalk är ett material som har stor inverkan på vårt ecosystem då kalciumkarbonat stabiliserar pH nivåer i havet och med hjälp av marina organismer låser kalk in CO2 i havsbotten. Då materialet har potential till industriell användning, produktion av cement, kan kalk förgås som ett endast instrumentellt medel. I min forskning har jag genom historien utforskat människans kreativa samt destruktiva relation till denna mineral.
Jämnsides med min forskning har jag skulpterat i olika variationer av kalk inklusive ostronskal, kalkmurbruk, kalk sten och lapis lazuli. I mina skulpturer har jag framhävt materialets porösa struktur, mångformighet och villighet att binda sig med olika variationer av sig själv. Mitt skulpturala närmande av kalk har varit fokuserat på att sammanflätas med andra händer, varelser och rörelser som också har interagerat med denna mineral över tid. Jag ser detta arbete som en övning i att tänka i tidsrymder bortom ett mänskligt liv.
Verket Wobble Shield
Installationsvy av mitt examensarbete Echo else
Det som startade som en specifik skulptural studie i kalk expanderade även till en serie av besläktade verk som på olika sätt reflekterar skal och andra typer av material som också fungerar som en sköld eller behållare. Jag jobbade utifrån min ateljé på 125:e gatan samt i skolans olika verkstäder med metall, trä, keramik och grafik. Arbetet kulminerade till min examensutställning med titeln Echo else som hänvisade just till de oändliga resonanserna mellan material och form i mina verk. Den platsspecifika installationen Echo else var också ett sätt att anknyta till de landskap som jag har arbetat utifrån, en reflektion av kökkenmöddingar av Lenape och New Yorks nästan utplånade ostronhabitat. Min rev liknande installation var avsiktligt placerad i ett hörn av The Lenfest Center for The Arts med utsikt av Hudsonfloden – Jag ville att mitt arbete skulle fungera som en påminnelse om att Manhattan är en ö i Atlanten och att denna stad är del av ett kustekosystem.
I min ateljé i Prentis Hall på 125:e gatan
Detta är första gången som jag har låtit min konstpraktik fokusera kring ett enda material. Denna nya metod av att arbeta är ett resultat av den konstruktiva tid jag spenderade på Columbia University med de resurser och den frihet som ges av att vara på ett lärosäte. Densiteten av tid har varit annorlunda dessa tvår, det har varit en rik upplevelse, en konstant läroprocess där jag har varit tvungen att rekonfigurera min roll som konstnär. Jag lämnar Columbia med fantastiska klasskamrater, fakultet och mentorer vilka kommer följa mig fram i livet som konstnär. Utan det finansiella stöd från Sverige Amerika Stiftelsen och Thanks To Scandinavia skulle jag ha inte kunnat fullborda mitt andra år av masterstudier. Min tacksamhet för vad dessa studier har givit mig kommer alltid att vara förenad med denna generositet.
