Min tid vid Harvard Divinity School, Harvards skola för studier av religion och teologi, har hjälpt mig att utvecklas både som religionsvetare och människa. Under två år fullbordade jag mastersprogrammet ‘’Master of Theological Studies’’. Mitt intresse för att läsa vidare vid ett amerikanskt universitet uppstod under mina kandidatstudier, då jag genomförde ett utbytesår via Uppsala Universitet vid University of Washington i Seattle. Där fick jag uppleva de positiva sidorna av den amerikanska universitetskulturen: den täta kontakten mellan studenter och professorer, möjligheterna till att engagera sig i sidoprojekt relaterade till ens ämne, och den sociala atmosfären med klubbar och universitetssporter. Efter att ha ansökt och kommit in på Harvard beslutade jag mig för att flytta till Cambridge, Massachusetts för att djupdyka i frågor om religion, migration, och politiska identiteter. Det är ett beslut jag är otroligt glad över att jag tog. Jag fick vänner för livet, deltog i diskussioner som förändrade mig på djupet, och fick ännu fler möjligheter till att på nära håll studera den amerikanska kultur som influerat stora delar av vår värld i modern tid.
Harvard som universitet definieras av de stora resurserna som finns till studenternas förfogande. Kursutbudet är mycket stort, och i mitt program tilläts vi ta hälften av våra kurser vid andra fakulteter. För mig innebar det att jag bland annat tog kurser vid skolorna för statsvetenskap, juridik, och antropologi. Många av professorerna var världsledande i sina fält, men generellt var jag ändå positivt överraskad av hur intresserade de var av sina studenter och hur villiga de var att lägga ner tid på att möta oss enskilt för diskussioner. Den Academic Advisor jag tilldelades vid min ankomst till Cambridge, David Holland, blev väldigt viktig för mig som mentor. En transformativ akademisk upplevelse var att få diskutera historikerprofessionen med Fredrik Logevall, pulitzerprisvinnare med svensk bakgrund. Gästföreläsare på vanliga kurser kunde inkludera namn som Martha Minow, kandidat till supreme court, och Stefan Löfven som var gästakademiker under min sista höst och som ledde en seminariumgrupp som jag deltog i. I princip varje kväll arrangerades det intressanta föreläsningar och workshops. För min akademiska utveckling var detta fantastiskt. Den negativa sidan var att det var lätt att bli utarbetad och att känna sig otillräcklig. Den normala studiebördan var tung, och man var konstant omgiven av väldigt målmedvetna studenter som fyllde sina scheman till max och ofta tävlade om samma praktikplatser och rekommendationsbrev. För mig blev det viktigt att regelbundet påminna mig själv om mina egna mål och drömmar för att inte omedvetet dras med i en osund jakt på prestige och utmärkelser. Som tur var så var Harvard Divinity School en unikt heterogen skola i Harvardmått mätt. Att det fanns relativt sett stora möjligheter till finansiellt stöd gjorde det möjligt för flera studenter från olika bakgrunder att studera där, och min erfarenhet är att religionsstudier redan traditionellt brukar dra till sig studenter med en mängd olika intressen och mål. Harvard Divinity School blev alltså något av en lugnare bubbla för mig där jag fick möjlighet att lära mig om olika religiösa traditioner av människor från hela världen. Denna balans blev mycket viktig för mig, och innebar att min tid vid Harvard blev otroligt intellektuellt och socialt stimulerande.
I jämförelse med min tid i Seattle så fick jag mer av ett normalt liv i Boston/Cambridge. Att jag var där i två år innebar att jag kunde rota mig lite mer, och jag fick snabbt en umgängeskrets som bestod både av studenter i mitt program och av folk jag träffade utanför universitetet. Boston är en relativt stor stad med ett stort utbud av sport och kultur. Även om studierna krävde mycket av vår tid så hann vi också utforska staden och göra många resor. Några höjdpunkter var Puerto Rico, Montreal i Kanada, och att åka tåg från Chicago till San Francisco. Harvard Divinity School var väldigt duktiga på att skapa en social miljö och gemenskap. Bland annat arrangerade man varje vecka Tuesday Tea, en tradition då alla skolans elever blev bjudna på mat och fick möjlighet att umgås gemensamt. Att mina nära kompisar främst var amerikaner innebar att jag kom närmare den amerikanska kulturen än jag hade gjort tidigare. Flera av dem har besökt mig i Sverige efter att jag flyttat hem vilket har varit otroligt roligt. Kort sagt så är möjligheten till socialt utbyte med människor från en annan del av världen något av det jag uppskattat mest med att få studera i USA. Även om det stundtals kunde vara utmanande att inte ha direkt tillgång till en svenskspråkig gemenskap upplever jag att det gett mig möjligheter att utmana mig själv och utvecklas.
Sammanfattningsvis har jag haft en otroligt fin tid i Boston. Jag fick möjlighet att ta kurser jag inte hade haft möjlighet att ta i Sverige, fick skriva min masteruppsats och arrangera ett panelsamtal där jag presenterade min forskning på en akademisk konferens, och fick uppleva ännu mer av den amerikanska kulturen än jag hade fått innan. Jag är väldigt tacksam för Sverige-Amerika Stiftelsens hjälp som gjorde det möjligt för mig att få ut betydligt mycket mer av mina masterstudier än jag hade fått annars.
/Love Karlsson
